Mental hälsa som idrottare på college – insikter från insidan
Hur tennisspelaren Sara Dahlström övervann hinder och blev en All-American-idrottare
Maj är Mental Health Awareness Month och en perfekt tidpunkt att belysa ett ämne som ofta förbises inom collegeidrotten: mental hälsa som idrottare på college. För internationella student athletes kan det vara en stor utmaning att hantera studier, träning, tävlingar och livet långt hemifrån.
På Keystone Sports är framgång inte bara att vinna priser och utmärkelser, utan att också övervinna hinder och utvecklas.
Den här veckan är vi stolta över att lyfta fram en stark och inspirerande berättelse från Sara Dahlström. Sara är professionell tennisspelare från Sverige och har spelat collegetennis för University of Florida – ett av de bästa tennisprogrammen för kvinnor i USA. Här delar hon med sig av sin resa, de utmaningar hon stötte på under college och hur hon skapade ett nytt tankesätt för att bli en All-American-idrottare.
Varför jag valde collegetennis
När jag började spela tennis drömde jag om att bli professionell tennisspelare. Jag tränade och tävlade med målet att bli bäst i världen, och la många år på att förbereda mig för proffstouren.
När jag började gymnasiet kämpade jag mycket med både fysisk och psykisk hälsa, och till slut tvingades jag ta ett fullständigt uppehåll från tennisen för att återhämta mig. Även om jag visste att jag behövde pausa satsningen mot proffslivet var jag inte redo att ge upp sporten jag älskade. Jag var fast besluten att fortsätta spela tennis, men jag ville också fortsätta plugga.
Eftersom jag ville kombinera båda började mitt intresse för college i USA växa. College ger unga idrottare chansen att kombinera idrott med akademiska studier, och jag förstod att det kunde ge mig möjligheter både inom och utanför idrottsvärlden. Efter mycket funderande kände jag att spela tennis i USA på college var helt rätt för mig.
Att bekämpa stigmat kring collegeidrott
När jag började rekryteringsprocessen år 2020 var collegetennis inte lika etablerat i Sverige som det är idag.
Vissa kallade till och med collegeidrott för något som ”spelare som misslyckades med att bli proffs” sysslade med. Istället för att uppmuntra unga att fortsätta spela, även utan målet att bli proffs, fanns en skam i att prata om collegeidrott.
I ett nationellt tennissammanhang där intresset och kunskapen om college var begränsad, hade jag därför få personer i min närhet att rådfråga. Jag var van vid ett visst idrottsklimat och skolsystem, och det blev tydligt att jag inte alls var bekant med det amerikanska collegesystemet.
Början av resan kändes som ett enda virrvarr tills jag hade mitt allra första samtal med en coach från ett Division I-lag i Texas. Då började jag förstå hur fantastisk college-tennis faktiskt kunde vara.
Att bli en D1-tennisspelare
Jag har alltid haft mentaliteten att ge mitt yttersta, både på banan och i klassrummet. Jag kunde vara hård mot mig själv om jag inte presterade som jag förväntat mig i båda områdena. Den vinnarmentaliteten tog jag med mig in i rekryteringsprocessen, och jag var fast besluten att bli rekryterad till ett Division I-universitet i USA.
Jag hade turen att få erbjudanden från skolor kända för både akademiska och idrottsliga framgångar, och ganska tidigt visste jag att jag ville bli en Florida Gator.
När jag skrev på för University of Floridas damtennislag kände jag en enorm stolthet. Engagemanget för sporten, motgångarna jag övervunnit och allt hårt arbete hade lett till något större än jag någonsin kunnat drömma om. Allt var en del av resan som förde mig dit jag hörde hemma.
Jag skrev på för ett av landets bästa universitet, både inom idrott och utbildning, och skulle tillbringa de kommande fyra åren i ”The Swamp”. Jag visste att jag behövde anpassa mig till en helt ny miljö, men jag var redo för utmaningen.
Att anpassa sig till en ny kultur och ett nytt lag
Att som internationell student flytta till ett nytt land och börja på universitet är inte alltid helt enkelt. Det innebär att resa tusentals mil bort från familjen och börja ett helt nytt kapitel på egen hand. Att kliva in i en ny kultur kan kännas mentalt utmattande, och för mig tog det tid att vänja mig vid den nya livsstilen.
Jag började som ensam freshman i collegelaget, och jag visste inte hur något fungerade, såsom rutiner, upplägg eller struktur.
Att spela tennis i USA på college innebär också att man representerar något större än sig själv. Som lagkamrat bär du ett ansvar att vara en förebild för vad det innebär att representera sitt lag och sitt universitet. Jag hade svårt att se det vackra i pressen som kom med att spela för en så ansedd skola som Florida ,och jag var rädd för att inte leva upp till förväntningarna.
Att börja college mitt under en global pandemi
Jag började dessutom min collegeresa mitt under en global pandemi. Jag hade blivit lovad att college skulle bli ”de bästa fyra åren i mitt liv”, men mitt första år i USA blev inte alls som jag tänkt mig.
Redan första dagen i Gainesville, Florida Gators hemstad, fick jag isolera mig på hotell för att testas för covid-19. Sen fortsatte social distansering även på campus – 50 000 studenter hade lektioner online, med undantag för internationella studenter som fortfarande var tvungna att delta på plats.
Fotbollsstadion som normalt rymmer nästan 100 000 åskådare, tog nu bara emot 9 000. Vi idrottare fick inte vistas i omklädningsrum eller ha möten i grupp. Vi bar munskydd överallt. Det var obekvämt och märkligt. Om någon testade positivt för covid-19 väntade två veckors isolering utan träning, skola eller tävling.
Skador, utmattning och mental utbrändhet
Ovanpå en redan tuff start drabbades jag av begynnande stressfrakturer i båda smalbenen. Skadorna begränsade min tid på banan, men att spela för ett lag med nationella titlar kändes viktigare än att lyssna på min kropp.
Jag lyckades spela en hel säsong trots skadorna, men kunde fysiskt inte prestera på den nivå jag visste att jag var kapabel till om jag hade varit frisk. Känslan av misslyckande och besvikelse gjorde att jag tappade motivationen helt. Jag ville åka hem till Sverige och aldrig komma tillbaka. Jag ville inte ens hålla i ett racket.
Att be om hjälp och hitta vägen framåt
I en tid som kändes som världens undergång var jag tvungen att peppa mig själv att inte ge upp. Efter ett tufft första år sökte jag hjälp från min familj och från proffs, för att prata om min psykiska hälsa och hitta en väg framåt.
Jag bestämde mig för att jobba hårdare än någonsin, både på och utanför banan. Jag skulle använda tiden som fanns kvar på college för att bli den bästa tennisspelaren och personen jag kunde vara.
En stark comeback – vägen till All-American
Jag vände motgångarna från mitt första år till motivation. Jag förberedde mig på ett helt nytt sätt inför mitt andra år. Jag la fokus på att bygga upp min fysiska styrka och kondition, och tränade mig själv att gilla de tuffa stunderna. Genom att ändra både mitt tankesätt och mitt arbetssätt fick jag uppleva collegelivet som jag drömt om.
Under de följande terminerna njöt jag av varje sekund på banan, både på träning och i matcher. Jag nådde de mål jag hade satt upp innan jag reste till USA, och avslutade min collegekarriär som All-American.
Jag spelade min bästa tennis från början av mitt andra år till den allra sista poängen i min sista collegematch. Under den tiden fick jag också uppleva några av de finaste stunderna i mitt liv tillsammans med mina lagkamrater och vänner. Jag bevisade för mig själv att jag kan klara vad som helst, så länge jag inte ger upp.
Ett viktig meddelande till framtida student athletes
Till alla er som tänkt att satsa på collegeidrott på hög nivå, kom ihåg: det är inte enkelt. Att spela för ett Division I-universitet kommer inte gratis, och det kräver oräkneliga timmar av träning.
Men varje uppoffring är värt det, och collegeidrott är en upplevelse för livet.
Om du är på väg mot en collegekarriär – ha tålamod. Ge det tid. Förändringar är jobbiga och kan kännas dränerande. Men när du tvivlar, påminn dig om att du är lika ny för livet på college som college är nytt för dig. Förbered dig fysiskt och mentalt, och kom dit med ett champion-mindset.
Om du någon gång känner att allt känns övermäktigt, tveka inte att be om hjälp. Använd det stöd som finns. I början ville jag vara självständig och klara allting på egen hand, och det höll på att kosta mig allt jag kämpat för. Det tog ett år innan jag förstod att jag inte var ensam – men jag lärde mig den hårda vägen.
Om jag kan inspirera någon att ta nästa steg, så vill jag uppmuntra dig att ta vara på de resurser som college erbjuder. Omfamna pressen, se den som en chans att växa. De bästa fyra åren i ditt liv väntar.
På Keystone Sports förstår vi att mental hälsa för idrottare på college är lika viktig som fysisk träning. Därför erbjuder vi Mental Coaching som en del av vårt Performance Program. Programmet är framtaget av experter inom mental träning för att hjälpa idrottare bygga fokus, motståndskraft och ett starkt mindset.
Vi uppmanar också våra idrottare att ta kontakt med sina college för stöd. De flesta program erbjuder tillgång till idrottspsykologer och kuratorer. Använd dem. De finns där för att hjälpa dig att lyckas, inte bara som idrottare, utan som människa.
Mental hälsa är en del av resan, och att be om hjälp är ett tecken på styrka.
Dela artikeln:
Fler nyheter
Lene Mary Bolkesjø Hovda, vinnare i norska tennissmästerskapen
Lene Mary Bolkesjø Hovda, för närvarande en student-athlete med tennisstipendium i USA, är ny mästare i norska tennismästerskapen!
”Min resa mot ett fotbollsstipendium på Harvard”
Fotbollsstipendium i USA är en otrolig möjlighet för spelare som vill både spela fotboll utomlands och studera. Tidigare student-athlete Lara Schenk blev rekryterad av Harvards fotbollslag. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och råd!
Sommar-OS: Toppidrottare som också glänste som Student-Athletes i USA
Collegeidrott i USA har en stark tradition av att bygga upp framtida sportstjärnor. Nu när OS närmar sig, lyfter vi fram idrottare som tävlar i Paris och som har gjort ett starkt intryck inom collegeidrott under sina tidiga karriärer.